Rätten att fatta beslut

Reglerna gällande delegering och byggnadsnämnden återfinns i kommunallagen och plan- och bygglagen, PBL.

Delegering betyder att man överlämnar beslutsrätt, dvs den som ska fatta beslut överlämnar till någon annan att fatta beslut i dennes ställe.

”Byggnadsnämnden kan få delegation på att ta vissa beslut och även ge delegation att fatta beslut i vissa ärenden till exempelvis en tjänsteman. Det kan gälla till exempel beslut om lov, startbesked, slutbesked, förelägganden och förbud.”

 

Delegationsordningen för Kalmar kommuns samhällsbyggnadsnämnd återfinns här Delegationsordning samhallsbyggnadsnamnden.

Här framgår villka beslut som får fattas på delegation och vilken funktion eller vem som har rätt att fatta olika beslut.

Byggnadsnämnden kan dels få delegation på att ta beslut från kommunfullmäktige och dels själv ge delegation till exempelvis politiker eller tjänstemän att fatta beslut.

”Byggnadsnämnden ska fatta beslut om i vilken utsträckning delegationsbeslut ska anmälas till nämnden. Om beslut fattas utan att det finns stöd för delegeringen i exempelvis delegationsordningen kan beslutet upphävas vid en överklagan. (jfr prop. 2016/17:171 sid. 382, JO:s ämbetsmannaberättelse 1974 sid. 321)”

”En nämnd får uppdra åt presidiet, ett utskott, en ledamot eller en ersättare i nämnden eller en anställd i kommunen att besluta på nämndens vägnar i ett visst ärende eller i en viss grupp av ärenden. En vanlig form av delegering i byggnadsnämnder är att handläggare får beslutsrätt i rutinärenden som exempelvis lov, startbesked och slutbesked.”

En tjänsteman som får ta beslut på delegation måste inte göra det utan kan istället föredra ärendet för nämnden som får besluta.

”Vidaredelegering, det vill säga att den som fått ett beslut om delegation sedan ger någon annan rätt att fatta beslut, är endast möjligt när delegation getts till en förvaltningschef och denne uttryckligen har fått rätt att delegera beslutanderätten vidare.”

I de fall som någon tar beslut på delegation är det ändå formellt samhällsbyggnadsnämnden som beslutar.

”Den som gett delegeringen bär det fulla ansvaret för de fattade besluten.”

I de fall samhällsbyggnadsnämnden är missbelåten med ett beslut fattat på delegation kan de inte återkalla eller ändra det.

I de fall samhällsbyggnadsnämnden skulle vara missnöjd med de beslut som en enskild tjänsteman tar på delegation kan delegationsordningen ändras så att just den tjänstemannen inte längre får ta beslut på delegation.

”Beror missnöjet på att besluten är felaktigt tagna, till exempel genom att lagstiftningen inte har följts, bör rutiner och kompetensbehov på förvaltningen ses över. (jfr prop. 2016/17:171 sid. 382)

Det finns dock vissa typer av ärenden som enligt kommunallagen inte får delegeras.

Det gäller följande:

• ”ärenden som handlar om verksamhetens mål, inriktning, omfattning eller kvalitet,
• framställningar eller yttranden till kommunfullmäktige,
• yttranden när ett beslut av nämnden i dess helhet eller av kommunfullmäktige har överklagats,
• ärenden som rör myndighetsutövning mot enskilda, om de är av principiell beskaffenhet eller annars av större vikt,
• ärenden som väckts genom medborgarförslag och som lämnats över till nämnden, och
• ärenden som enligt lag eller annan författning inte får delegeras.”

”Enligt PBL får beslutanderätten inte delegeras när det gäller:”

• ”att avgöra ärenden som är av stor vikt eller har principiell betydelse,
• att i de flesta fall besluta om förelägganden eller förbud som förenas med vite
• att besluta om förelägganden som även upplyser om att den åtgärd som föreläggandet avser kan komma att utföras genom byggnadsnämndens försorg på bekostnad av den som förläggandet riktas mot, och
• att avgöra frågor om byggsanktionsavgifter”.

Normalt får inte föreläggande eller förbud som förenas med vite delegeras. Vissa sådana beslut får dock tas på delegation och det är när  det gäller:

• ”beslut om förbud mot fortsatt arbete eller åtgärd när det är uppenbart att ett byggnads-, rivnings- eller markarbete eller en annan åtgärd äventyrar en byggnads hållfasthet eller medför fara för människors liv eller hälsa,
• beslut om förbud mot fortsatt arbete eller åtgärd när det är uppenbart att ett byggnads-, rivnings- eller markarbete eller en annan åtgärd strider mot PBL eller en föreskrift eller ett beslut som har meddelats med stöd av lagen,
• beslut om förbud mot fortsatt arbete när byggherren i fråga om ett byggnads-, rivnings- eller markarbete eller en annan åtgärd inte följer någon väsentlig del av kontrollplanen, och
• beslut om förbud för den som äger eller har nyttjanderätt till ett byggnadsverk att använda hela eller delar av byggnadsverket om det har brister som kan äventyra säkerheten för dem som uppehåller sig i eller i närheten av byggnadsverket eller om det saknas förutsättningar att ge slutbesked.”

”Nämnden kan uppdra åt ordföranden eller en annan ledamot av nämnden att fatta beslut på nämndens vägnar i ärenden som är så brådskande att det inte går att avvakta nämndens avgörande vid nästa sammanträde. Beslutanderätten gäller endast för brådskande ärenden. Förutsättningen är alltså att man inte kan vänta med beslutet till nämndens nästa sammanträde och att det rör sig om ärenden som absolut måste avgöras. Ett sådant beslut måste anmälas vid nästa nämndsammanträde. Någon begränsning med hänsyn till ärendenas art, till exempel att delegationen inte gäller ärenden av principiell natur, finns inte enligt bestämmelsen. Denna typ av brådskande ärenden borde dock vara mycket ovanliga i byggnadsnämnden. Ett exempel skulle kunna vara förbud mot att använda ett byggnadsverk om det har brister som kan äventyra säkerheten och det saknas delegation till tjänstemän att ta beslutet. Brådskande ärenden kan aldrig delegeras till ersättare i nämnden eller till anställda. (jfr prop. 1990/91:117 sid. 205)”