Som vi beskrev i föregående inlägg ” Samhällsbyggnadsnämndens tillsyn” är samhällsbyggnadsnämnden tillsynsmyndighet inom kommunen över miljöfarlig verksamhet enligt miljöbalken 9 kap (dock med undantag för sådan miljöfarlig verksamhet som kräver tillstånd) samt över avfallshanteringen enligt 15 kap.
Samtliga citat nedan är hämtade från rapporten ”Juridiken kring vatten och avlopp” En översiktlig genomgång av juridiken kring dricksvattenförsörjning samt avledning och rening av spillvatten och dagvatten.
Denna rapport 2015:15 är utgiven av Havs-och vattenmyndigheten vilken arbetar på regeringens uppdrag.https://www.havochvatten.se/data-kartor-och-rapporter/rapporter-och-andra-publikationer/publikationer/2015-12-11-juridiken-kring-vatten-och-avlopp.html
I detta inlägg kommer vi endast att uppehålla oss kring kommunens ansvar i denna fråga och alltså inte ta upp exempelvis Länsstyrelsens.
I förordet till ovan rapport står bl a följande att läsa:
”Kommunerna har ett viktigt ansvar för att planera för vattenförsörjning och
avloppshantering i hela kommunen. En förutsättning för en lyckad planering är
att det finns en god kommunikation och en förståelse för varandras roller och
den lagstiftning som ligger till grund för det arbete som genomförs på de olika
förvaltningarna och mellan politiker och tjänstemän inom kommunen.”
Utgångspunkten för miljöbalken (MB)
”Utgångspunkten för MB när det gäller utsläpp av avloppsvatten är att styra var och hur
utsläpp får ske. Utsläppen betraktas som miljöfarlig verksamhet, och i MB definieras vad som är avloppsvatten.
MB reglerar även utsläpp av andra former av vatten än avloppsvatten, vilket också kan utgöra en miljöfarlig verksamhet.” sidan 58 i rapporten ovan.
Utsläpp av avloppsvatten utgör en s k miljöfarlig verksamhet
”Utsläpp av avloppsvatten utgör en s.k. miljöfarlig verksamhet enligt 9 kap. 1
§ 1p MB. Detta gäller även utsläpp av sådant dagvatten som inte utgör avloppsvatten (se samma § 2p). Att detta är miljöfarlig verksamhet innebär bland annat att bestämmelserna i 9 kap. MB, med underliggande förordningar och föreskrifter, är tillämpbara.” sidan 79, rapporten ovan
Kommunala miljönämnder (innebär i Kalmar kommun Samhällsbyggnadsnämnden)
”• Är tillståndsmyndighet och tillsynsmyndighet för små avloppsanläggningar.
• Är tillsynsmyndighet över alla miljöfarliga verksamheter, som inte är tillståndspliktiga enligt miljöprövningsförordningen, t.ex. reningsverk som är mindre än 2000 pe.
• Är tillsynsmyndighet över hälsoskyddsobjekt, såsom enskilda brunnar.
• Kan vara tillsynsmyndighet för tillståndspliktiga reningsverk, samt för
vattenverksamhet eller vattenskyddsområden, om länsstyrelsen har överlåtit tillsynen.”
Grunderna för tillsynen
”Syftet med tillsynen är att säkerställa att syftet med miljöbalken, och föreskrifter som har meddelats med stöd av balken, uppfylls. Bestämmelserna om tillsyn finns i miljöbalkens 26 kapitel, i miljötillsynsförordningen samt förordningen om egenkontroll enligt miljöbalken.
De är de kommunala miljönämnderna som är tillsynsmyndighet för små avloppsanläggningar och för de anmälningspliktiga C-anläggningarna. Länsstyrelsen har tillsynen över de större anläggningarna (”A samt B-anläggningarna”).
Tillsynsmyndighetens uppgifter
”Tillsynsmyndigheten ska på eget initiativ eller efter anmälan i nödvändig utsträckning kontrollera efterlevnaden av miljöbalken samt föreskrifter, domar och andra beslut som har meddelats med stöd av balken samt vidta de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse. Detta är en typisk myndighetsåtgärd, och handläggningen av ärenden innebär myndighetsutövning.” sidan 86
Tillsynsmyndighetens verktyg
I miljöbalken finns bland annat följande tillsynsverktyg för miljönämnden:
• Förbjuda fortsatt eller framtida verksamhet (26 kap. 9 §).
• Föreläggande om krav på att NN utföra vissa åtgärder, t.ex. om avloppsrening (26 kap. 9 §).
• Föreläggande om att NN till myndigheten ska lämna de uppgifter och
handlingar som behövs för tillsynen (26 kap. 21 §).
• Föreläggande om att NN ska utföra sådana undersökningar av verksamheten och dess verkningar som behövs för tillsynen (26 kap. 22 §).
• Misstänker tillsynsmyndigheten att brott är begånget, måste denna göra
en anmälan till miljöpolis eller miljöåklagare (26 kap. 2 §).
• Fatta beslut om betalning av miljösanktionsavgift (30 kap. MB).
• Begära att kronofogdemyndigheten ska verkställa föreläggande som inte
har följts (26 kap. 17 §).
• Besluta att föreläggande ska förenas med vite (26 kap. 14 § samt 4 § lag
om vite).
• Istället för att begära kronofogdemyndighetens verkställighet får tillsynsmyndigheten besluta att rättelse ska vidtas på den felandes bekostnad sid 86
Egenkontroll och miljörapport
”Grunderna för tillsynen enligt miljöbalken är egentligen egenkontrollen, som
kan sägas vara en kombination av den omvända bevisbördan (2 kap. 1 §) samt
kunskapskravet (2 kap. 2 §). Bestämmelsen om egenkontroll finns i 26 kap. 19
§ MB, samt i förordning (1998:940) om verksamhetsutövares egenkontroll.
Medan bestämmelserna i 26 kap. MB vänder sig till alla som bedriver en verksamhet under miljöbalken, så vänder sig förordningen endast till dem som yrkesmässigt bedriver en sådan verksamhet som omfattas av tillstånds- eller anmälningsplikt enligt 9, 11–14 kap. MB.” sidan 88
Skyldigheten att bedriva egenkontroll
”Skyldigheten att bedriva egenkontroll gäller alla som bedriver en verksamhet
eller vidtar en åtgärd på vilken MB är tillämplig, oavsett om det är en egnahemsägare eller ett kommunalt va-bolag som är verksamhetsutövare.
Egenkontrollen är grunden för all tillsyn, vilket innebär att det är verksamhetsutövaren själv som har den viktigaste tillsynsfunktionen. Bestämmelsen innebär att den som bedriver en verksamhet ska kontrollera sin anläggning regelbundet för att veta att den fungerar som den ska.” sidan 89
Verksamhetsutövare
”Ansvaret för att MB:s krav uppfylls vilar på verksamhetsutövaren. Verksamhetsutövare är den som har rättslig, praktisk och ekonomisk möjlighet att styra anläggningen och påverka dess drift m.m. För små avloppsanläggningar är det fastighetsägaren eller nyttjanderättshavaren som anses vara verksamhetsutövaren.” sidan 61
Fortsättning följer