Dubbla stolar, del 2

Statskontoret är en svensk statlig förvaltningsmyndighet som sorterar under Finansdepartementet. En av deras uppgifter är att på regeringens uppdrag bistå med utvärderingar och uppföljningar. 2019 kom därför studien­:

O­ffentligt anställdas bisysslor                                         

En studie av hanteringen av bisysslor i myndigheter, kommuner och regioner. Läs här bisysslor

Studien beskriver hur myndigheter, kommuner och regioner hanterar sina anställdas bisysslor såväl som regleringen av bisysslorna.

Varför görs då denna studie?

Att den offentliga förvaltningen ska utföra sitt uppdrag på ett demokratiskt, effektivt och rättssäkert sätt är grundläggande i svensk demokrati. Korruption får inte förekomma, eller ens misstänkas.

Samtliga citat nedan är hämtade från denna studie.

”Även om det stora flertalet bisysslor är helt oproblematiska och i vissa fall också kan vara berikande för den ordinarie tjänsten finns det bisysslor som kan skada förtroendet för den enskilda myndigheten, kommunen eller regionen och ytterst för den offentliga verksamheten i stort. ”

I studien nämns att en grupp som ofta pekas ut där risken för korruption är påtaglig är tjänstemän med ansvar för upphandlingar. Ofta handlar det då om att den anställde genom sin bisyssla sitter på två stolar då exempelvis kommunen genomför en upphandling.

Även andra beskrivningar dyker ibland upp i media där offentligt anställda misstänks, rätt eller fel, för jäv eller annat etiskt tvivelaktigt beteende kopplat till sina bisysslor.

”Trots att frågan om offentliganställdas bisysslor således är nära kopplad till diskussioner om jäv, oetiskt beteende och i förlängningen ren korruption har bisysslorna fått förhållandevis lite uppmärksamhet i utredningar och granskningar. Vi kan således konstatera att bisysslor är vanligt förekommande bland offentliganställda, företeelsen är lite studerad och utvecklingen inom den offentliga verksamheten har bidragit till att risken för förtroendeskadliga bisysslor har ökat. ”

”Vi menar att detta sammantaget gör att det finns starka skäl att göra en studie som, för det första, visar hur myndigheter, kommuner och regioner hanterar anställdas bisysslor och, för det andra, beskriver och diskuterar hur bisysslorna är reglerade i lagar och kollektivavtal.”

Samhällets krav på objektivitet och opartiskhet måste ställas mot offentligt anställdas engagemang utanför anställningen.

”Objektivitetsprincipen i regeringsformen föreskriver att alla som fullgör offentliga förvaltningsuppgifter ska beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet i verksamheten. De som utför offentlig verksamhet ska utgå från en värdegrund som innebär att arbetet ska utföras på ett demokratiskt, effektivt och rättssäkert sätt. I det ligger också att alltid vara vaksamma på korruption och oegentligheter. Den offentliga förvaltningen är en grundsten i det svenska demokratiska systemet. Det är därför av största vikt att förvaltningen har medborgarnas fulla förtroende. Förbudet för de offentliganställda att ha förtroendeskadliga bisysslor bidrar till att upprätthålla detta förtroende.”

”Frågor kring anställdas bisysslor upptar inte det dagliga arbetet för HR-ansvariga, myndighetsjurister och chefer på olika nivåer. Men när frågorna väl hamnar på deras bord kan de ofta vara besvärliga att hantera och, om de inte sköts rätt, ha potential att skada myndigheten och, i allra värsta fall, tilltron till den offentliga förvaltningen i vid bemärkelse. Det är därför viktigt att arbeta systematiskt med de offentliganställdas bisysslor.  Detta beror bland annat på att bedömningen av om bisysslan kan vara förtroendeskadlig måste utgå från hur allmänheten hypotetiskt skulle se på vissa förhållanden, såsom vilka uppgifter arbetstagaren har i sin anställning och vilka denne skulle ha i sin bisyssla. Bedömning grundar sig således på hur en viss bisyssla framstår i allmänhetens och olika intressenters ögon. Regleringen är till för att förebygga skada, inte hantera något som redan har skett.”

Kontrollen av bisysslor är viktig. Lyckas inte myndigheten, kommunen eller regionen förebygga förekomsten av förtroenderubbande bisysslor riskerar det att försvaga medborgarnas förtroende för förvaltningens oberoende och opartiskhet.

Av studien framgår att de offentliga arbetsgivarna, trots att de är duktiga på att ta fram riktlinjer, är betydligt sämre på att fråga de anställda om deras bisysslor samt att granska bisysslorna.

”Hanteringen av offentliganställdas bisysslor har ingen central roll i myndigheters, kommuners och regioners dagliga verksamhet. Det är inte heller något som kan förväntas eller bör eftersträvas; kärnverksamheten måste alltid prioriteras. Samtidigt har bisysslorna en potential att ställa till stor skada om myndigheten, kommunen eller regionen inte upptäcker och förhindrar att anställda ägnar sig åt förtroendeskadliga bisysslor. Det är därför viktigt att hanteringen av bisysslorna sköts rätt. Som regleringen är utformad är ansvaret för hanteringen av bisysslorna delat mellan arbetsgivaren och den anställde”.

”Vi menar att ett ekonomiskt och effektivt sätt att kontrollera förekomsten av otillåtna bisysslor är att fokusera på ”riskgrupper”, i stället för att brett granska alla anställda. Exempelvis har vi i kapitel 2 nämnt vissa områden där risken för förtroendeskada är särskilt stor. De områden som nämns är rättsskipning, myndighetsutövning, tillsyn, upphandling, egendomsförvaltning och ledning av offentlig verksamhet. Inom dessa områden finns det tjänster som generellt sett är extra känsliga för förtroendeskada. Det gäller till exempel poliser, åklagare, domare, högre chefer och personer med ansvar för upphandlingar.”

Hur har vi det i Kalmar? I kommande inlägg ska vi redovisa exempel på bisysslor som offentligt anställda har och som ni därefter kan bedöma hur det framstår i era ögon.