När den kommunala chefen även driver företag, vad gäller då?
I detta inlägg kommer vi att diskutera frågan kring offentligt anställdas bisysslor, närmare bestämt de förtroenderubbande.
De offentliganställdas rätt att ha bisysslor begränsas i lag och avtal i tre avseenden.
Det gäller
- förtroenderubbande bisysslor
- arbetshindrande bisysslor
- konkurrensbisysslor.
Förtroenderubbande bisyssla regleras huvudsakligen i Lagen om offentlig anställning (LOA), men det finns även kompletterande bestämmelser om förbud mot förtroendeskadliga bisysslor i vissa andra författningar. LOA https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/lag-1994260-om-offentlig-anstallning_sfs-1994-260
Arbetshindrande och konkurrensbisysslor regleras i kollektivavtal.
Vad är då en bisyssla?
Enkelt uttryckt kan man säga att bisysslor är sådant som en arbetstagare ägnar sig åt på sin fritid, oavsett om denne får betalt för det eller inte. En arbetstagare inom en myndighet eller kommun får inte ha en bisyssla som kan rubba förtroendet för hans eller någon annan arbetstagares opartiskhet i arbetet, eller som kan skada myndighetens eller kommunens anseende.
Vid bedömningen om huruvida en bisyssla är förtroenderubbande tittar man bland annat på om det finns risk att bisysslan skulle kunna rubba allmänhetens förtroende för den anställde och den myndighet eller kommun vederbörande arbetar på. Finns det en risk att den anställde skulle kunna vara partisk i sitt huvudsakliga arbete på grund av bisysslan?
Bedömningen görs alltså igenom att man tittar på risken för att en sådan situation ska uppkomma i framtiden, inte att något redan inträffat. En bedömning av bisysslor kan även se olika ut beroende på vilken roll en arbetstagare har, särskilt om en person exempelvis utför myndighetsutövning.
En arbetsgivare är skyldig att informera om vad som kan göra en bisyssla otillåten och en arbetstagare är skyldig att på begäran från sin arbetsgivare lämna sådana uppgifter om sin bisyssla som behövs för att arbetsgivaren ska kunna bedöma bisysslan.
För varje anställd som ägnar sig åt en otillåten bisyssla ökar risken att medborgarnas förtroende för myndigheten, kommunen eller regionen skadas. Med tanke på dessa konsekvenser bör tilliten också kompletteras med kontroll.
Om en bisyssla är att anse som förtroenderubbande ska arbetsgivaren besluta att arbetstagaren ska upphöra med den bisysslan.
I Ekonomisk Debatt 2013 publicerades en forskningsartikel av forskarna Gissur Erlingsson och Richard Öhrvall där de analyserade kommunernas och landstingens hantering av de anställdas bisysslor. I studien konstaterades att det finns klara indikationer på att kommuner och regioner inte har tagit frågan om bisysslor på tillräckligt stort allvar. Deras analys visade även att kommunerna och regionerna saknade överblick över sina anställdas bisysslor.
Fortsättning följer.
Oj oj här märks att jurister inom detta område är inkopplat bakom Granska Kalmar. Så sakligt o korrekt beskrivet o med hänvisning till lagtext. Vet att det finns ett stort antal anställda inom kommune som även driver privata företag, men som vanligt, är det säkert inget som J Persson ens snuddat vid med tanken. Vi kanske också ska påminna oss om att Persson är ju inte direkt ngn skolad person utan endast ”vald” av sina följare för de tycks inbilla sig att JPersson är rena uppslagsverket fast han i själva verket bara är en enkel vald politiker utan ngn som helst sakkunskap i ngt ämne. Så ingen är väl förvånad att medarbetare på kommunen har sidouppdrag som definitivt är en orsak till att flera följare nu hoppat av sossepartiet pga det framkommit så enormt mycket mygel o korruption inom kommunen. Förresten, har hört att J Persson själv ska ha ngt privat bolag vid sidan om sitt kommunaluppdrag? Men detta kan väl inte stämma? Ngn som vet ngt om det??
Detta kommer att bli intressant att läsa fortsättningen. Mellan raderna kan man ana att det finns något som luktar illa.
https://sverigesradio.se/artikel/7587215
Hej,
Vill komma med ett litet inägg till denna utmärkta blogg.
En bedömning av bisysslor ser väldigt olika ut beroende på vilken roll den anställde har och vilken arbetsplats denne arbetar på och det anses av särskild vikt att utreda bisysslor hos en person som arbetar på en myndighet.
En kommunal myndighet är alltid en förvaltningsmyndighet.
Jag med min juridiska bakgrund tycker det är intressant att ni tar upp just detta ämnet då det råder stor osäkerhet hur det tillämpas och ofta bara godtycke som gäller.
Följer utvecklingen noga för säker på att det finns mycket att bita i.