Vi har i tidigare inlägg (senast “Goddag yxskaft”) skrivit om debattinlägget infört i Barometern 30/3-21.
De som stod bakom Barometerns debattinlägg är våra fyra kommunalråd representerande majoriteten, nämligen Johan Persson (S), Dzenita Abaza (S), Ingemar Einarsson (C) och Liselotte Ross (V). https://www.barometern.se/debatt/kalmarborna-fortjanar-tydlighet-och-ryggrad-7e35b3ee/
Vi har, som vi skrivit om i tidigare inlägg, därför vänt oss med några frågor till våra kommunalråd. Deras återkoppling gav inte svar på våra frågor varför vi mailade dem återigen. Nedan följer vår fråga och därefter deras svar.
Årsredovisningen för år 2020 som samtliga hänvisade till i sitt första svar fanns inte då, och finns fortfarande inte, tillgänglig på Kalmar kommuns hemsida.
Dock har vi nu fått tillgång till denna årsredovisning då Ingemar Einarsson(C) och Liselotte Ross (V) bifogar den i sina senaste mail till oss. https://kalmar.se/download/18.4cbb08f17839930ca71f11/1617131971376/04-kalmar-kommuns-arsredovisning-2020.PDF#page=2.PDF
Vi efterfrågar återigen deras/ Kalmar kommuns definition av “ökad trygghet” och “motverka kriminalitet”.
Det är endast Liselotte Ross (V) som på något sätt försöker besvara vår fråga även om det absolut inte är ett svar på hur de definierar “ökad trygghet” och “motverka kriminalitet”, se ovan i mailet från henne.
Grunden för alla åtgärder måste vara en definition av problemet.
Först därefter är det möjligt att föreslå lösningar.
En jämförelse: en person känner sig krasslig och vänder sig därför till en läkare. Läkaren ställer först en diagnos, dvs definierar vad som ska lösas, och därefter ordineras patienten en behandling. som exempel kanske denna patient behöver en operation och därefter 2 veckors antibiotikakur.
Läkaren hoppar alltså inte över steget att ställa diagnos och erbjuder patienten en uppsjö av piller, kryckor och en operation av tummen för att se vad som hjälper.
Självklart måste man först veta vad man vill förändra/ uppnå innan man börjar fundera på hur det ska gå till.
Att då säga att man vill “öka tryggheten” eller “motverka kriminaliteten” är för oprecist.
För att kunna utvärdera eventuell effekt av en åtgärd måste man givetvis veta förhållandet vid en given tidpunkt och därefter förhållandet vid en senare tidpunkt. Om definitionen av vad som ska mätas inte finns så blir det lite “hur långt är ett snöre” över det hela.
Att önska “ökad trygghet” eller “minskad kriminalitet” känns inte alltför kontroversiellt. Det kan nog de flesta av oss ställa upp på.
Den stora frågan är hur det ska uppnås. Återigen måste våra politiker precis som läkaren i mitt exempel börja med att ställa diagnos.
Politikerna har endast konstaterat att patienten Kalmar kommun inte mår bra, dock vet de inte varför, men trots det är de i full gång med att ordinera behandlingar.
Är knark, rån, inbrott och kriminalitet på löpande band. Det har ökat bara det senaste året.
“Vid 15-tiden på måndagen stals en bil vid Södra Vägen i Kalmar. ”Signalement på bilen larmas ut till polispatruller i området”, skriver polisen på sin hemsida.”
Nu får man inte ha sin bil i fred heller. Tur man har en gammal som ingen vill ha.
Liselotte Ross (V). skrev:” Allt detta kan jag naturligtvis utveckla i det oändliga men för att det ska ske behöver en veta vem det är en svarar, vem det är en pratar med.”
Ja du LisaGK hade du bara uppgivit namn, adress och födelsedata så hade du fått hela upplägget. 🙂
Det räcker inte med att vara en orolig samhällsmedborgare.
Hur ska detta fungerar med Johans radioutsändningar? Han kan ju inte säga något då han inte vet alla data på lyssnarna.
De tänkte nog inte på det…… som uppfinnaren i Lorrys sa……..
Det var precis vad jag tänkte men det ser ju snyggare ut att en av våra begåvade läsare påpekar det😀
Håller helt med Kjell.
Hur ska vi kunna säga vad vi tycker, om vi inte får vara,anonyma?
Det låter som vi vore i Ryssland, men det är inte säkert i Sverige heller.
Förstår inte hur dom tänker?