Vi har under den senaste veckan nåtts av nyheten från Tyskland och Belgien som visar ett exempel på vilka katastrofala konsekvenser det kan bli av vattnets framfart. Här har både människoliv och enorma ekonomiska värden gått till spillo.
Titta gärna på detta inslag tidigare idag på SVT. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/sa-ar-sverige-rustat-for-oversvamningar-tio-riskomraden-pekas-ut
Citaten direkt nedan är hämtade från detta inslag.
”– Det är viktigt att alla kommuner ser över städerna så att man kan skydda befolkningen. Både liv och egendom kan gå till spillo om det blir kraftiga översvämningar, säger Berit Arheimer, chef för den hydrologiska forskningen på SMHI.”
”Samtidigt anser hon att det förebyggande beredskapsarbetet haltar i många kommuner. En anledning till att det drar ut på tiden är att det är dyrt.
– Kommunerna måste se till att dagvattenbrunnar fungerar och att vattnet leds bort från städerna på ett bra sätt så att inte gatorna blir till kanaler där vattnet forsar fram, säger Berit Arheimer.”
I inslaget hänvisar man till en rapport framtagen av MSB och SGI.
För första gången ges i denna rapport framtagen av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) och Statens geotekniska institut (SGI) en samlad bild över de områden i Sverige där riskerna för ras, skred, erosion och översvämning är som störst. https://www.msb.se/sv/aktuellt/nyheter/2021/juni/har-ar-sveriges-storsta-riskomraden-for-ras-skred-erosion-och-oversvamning/
Citaten är hämtade från denna rapport (vår fetstil).
”SGI och MSB har identifierat tio nationella riskområden för ras, skred, erosion och översvämning.”
”Rapporten visar att ras, skred, erosion och översvämning potentiellt kan få mycket stora konsekvenser för människors liv och hälsa, för ekosystem och för infrastruktur, bebyggelse och kulturarv.”
”– Sammantaget bedömer vi att det finns förutsättningar att i tid minska de stora samhällsstörningar och skadekostnader som ras, skred, erosion och översvämning kan medföra, förutsatt att förebyggande åtgärder genomförs, Johan Anderberg, generaldirektör på SGI.
”HÄR ÄR SVERIGES TIO STÖRSTA RISKOMRÅDEN
MSB och SGI har identifierat tio nationella riskområden för ras, skred, erosion och översvämning där det skulle kunna bli mycket stora konsekvenser för människor, ekosystem, infrastruktur, bebyggelse och kulturarv.
Västkusten–Göta älvdalen
Mälardalen–Stockholm
Skåne–Hallandskusten
Mellersta norrlandskusten
Norra Vänerområdet
Blekinge–Kalmarkusten
Södra Vätternområdet
Östgöta–Sörmland
Mellersta Dalälven
Jämtlandsfjällen
Källa: Statens geotekniska institut (SGI) och MSB”
Kommunerna har planmonopol och det är därför endast kommunen som har befogenhet att bestämma om detaljplaneläggning ska ske och att anta en detaljplan.
Kommunerna är ansvariga för den fysiska planeringen enligt PBL.
”Med en detaljplan reglerar kommunen hur mark och vatten ska användas och hur bebyggelsen ska se ut inom ett visst område. Detaljplaner upprättas i allmänhet när det ska byggas nytt i en tätort eller annan sammanhållen bebyggelse och omfattar ofta ett eller några kvarter. I detaljplanen regleras vad som är allmänna platser, kvartersmark och vattenområden samt hur dessa ska användas och utformas.
En detaljplan kan reglera exploateringen mer i detalj. Exempelvis var nya byggnader ska eller får placeras, hur stora eller höga de får vara, hur långt det ska vara mellan hus och tomtgräns och om någon kan få rätt att dra fram ledningar över någon annans mark. Det som anges i detaljplanen blir bindande för kommande bygglovsprövningar. Enskilda får en rätt att utnyttja detaljplanen som inte får ändras under genomförandetiden. Detta brukar benämnas ”byggrätt”.” https://www.boverket.se/sv/samhallsplanering/sa-planeras-sverige
Kommunen bär därför ansvar för att marken är lämplig till det som detaljplanen medger.
”Med utgångspunkt i plan- och bygglagens andra kapitel ska kommunen göra en lokaliseringsprövning vid framtagandet av detaljplaner. Lokalisering av bebyggelse och verksamheter ska vara lämplig utifrån beskaffenhet, läge och behov. Frågor om kommunal ekonomi, hälsa, miljö, säkerhet och risker är centrala vid prövningen. Denna prövning brukar kallas lokaliseringsprövningens lämplighetsbedömning.”https://www.boverket.se/sv/PBL-kunskapsbanken/planering/detaljplan/lamplighetsbedomning/
I PBL 11:e kapitel återfinns ingripandegrunderna enligt nedan (vår fetstil) som tillsynsmyndigheten länsstyrelsen har att följa.https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/plan–och-bygglag-2010900_sfs-2010-900
Tillsyn över kommunala beslut 10 §
När länsstyrelsen enligt 5 kap. 29, 38 eller 39 § har fått ett meddelande om att en kommun beslutat att anta, ändra eller upphäva en detaljplan eller områdesbestämmelser, ska länsstyrelsen inom tre veckor besluta om den ska överpröva kommunens beslut eller inte.
Länsstyrelsen ska överpröva kommunens beslut, om beslutet kan antas innebära att
1. ett riksintresse enligt 3 eller 4 kap. miljöbalken inte tillgodoses,
2. regleringen av sådana frågor om användningen av mark- och vattenområden som angår flera kommuner inte samordnas på ett lämpligt sätt,
3. en miljökvalitetsnorm enligt 5 kap. miljöbalken inte följs,
4. strandskydd enligt 7 kap. miljöbalken upphävs i strid med gällande bestämmelser, eller
5. en bebyggelse blir olämplig eller ett byggnadsverk olämpligt med hänsyn till människors hälsa eller säkerhet eller till risken för olyckor, översvämning eller erosion.
ROLLER OCH ANSVAR
”För att plan- och bygglagstiftningen ska fungera krävs att de som är inblandade har god kunskap om sin roll och sitt ansvar men även om andras ansvarsområden och om kopplingen mellan dem.”https://www.boverket.se/sv/PBL-kunskapsbanken/planering/detaljplan/roller-och-ansvar/
Staten
”Staten anger ramarna för planering och byggande genom plan- och bygglagstiftningen som beslutas av riksdag och regering.
Det är i huvudsak länsstyrelsen som företräder och bevakar statens intressen i plan- och bygglagens olika processer. Länsstyrelsen har olika roller i processerna, dels en rådgivande roll och dels en tillsynsroll genom sin möjlighet att överpröva vissa beslut.”
”Efter att kommunen har fattat beslut om att anta, ändra eller upphäva en detaljplan ska länsstyrelsen ta beslut om planen ska överprövas eller inte, det vill säga om tillsyn ska ske. Om tillsynen visar att kommunens beslut utifrån länsstyrelsens ingripandegrunder är felaktigt så ska länsstyrelsen upphäva beslutet.”
”Enligt plan- och bygglagen är det länsstyrelserna som tillvaratar och samordnar de statliga intressena i planprocessen. Länsstyrelserna kan sägas utgöra statens förlängda arm i regionerna och de centrala myndigheterna ska lämna underlag till länsstyrelserna inom sitt respektive ansvarsområde. Länsstyrelsen ansvarar för och kan ingripa i den kommunala planeringen i frågor som rör riksintressen, miljökvalitetsnormer, strandskydd, mellankommunala intressen samt frågor om hälsa, säkerhet och risken för olyckor, översvämningar eller erosion.”
Kommunen och byggnadsnämnden
”Kommunen har flera olika roller i plan- och bygglagstiftningen. Den är både myndighet och fastighetsägare. Kommunen är även ansvarig för viss service som vatten- och avlopp och avfall. Det är kommunen som tar fram och antar översiktsplaner, detaljplaner och områdesbestämmelser. Kommunens politiker tar olika beslut.
I varje kommun ska det finnas en byggnadsnämnd. Byggnadsnämnden är en myndighetsnämnd bestående av förtroendevalda. Till sin hjälp har nämnden en förvaltning med tjänstemän. Byggnadsnämnden beslutar om lov och förhandsbesked samt hanterar de olika skedena i byggprocessen. Byggnadsnämnden är också ansvarig för tillsynen över att plan- och bygglagstiftningen följs.
Såväl politiker som tjänstemän i kommunen måste följa regler om mutor, jäv och tjänstefel. Kommunen kan under vissa förutsättningar bli skadeståndsskyldig.”
När ska Peter Akinder (S) ordförande och övriga förtroendevalda i samhällsbyggnadsnämnden inse att arbetet med att ta fram och godkänna detaljplaner kan vara livsavgörande beslut? Vi vet att kommunfullmäktige är de som slutligen fattar beslutet så även de förtroendevalda i den församlingen bär ett stort ansvar.
Samhällsbyggnadsnämndens beslut måste grundas på kunskap och ej som Johan Persson (S) vid avtackningen av f d ordförande i samhällsbyggnadsnämnden Mattias Adolfson uttryckte då han berömde honom för hans ”pragmatiska förhållningssätt”. Denna ”förmåga” verkar även hans efterträdare Peter Akinder(S) arbeta efter.
1. Detaljplaner ska vara baserade på de krav som lagstiftning ställer. I de fall de inte är det och trots det har antagits ska tillsynsmyndigheten länsstyrelsen upphäva densamma om planen t ex faller under ingripandegrunderna i PBL 11:10 p 5. ”en bebyggelse blir olämplig eller ett byggnadsverk olämpligt med hänsyn till människors hälsa eller säkerhet eller till risken för olyckor, översvämning eller erosion.”
I de fall man kringgår/bortser från regler likt dessa kan konsekvenserna bli förödande. Allt från mindre sättskador/ inträngande vatten i byggnader till motsvarande det som nyligen inträffat i Tyskland och Belgien. Politiker, med det ansvar som det innebär att vara förtroendevald i en myndighetsnämnd har ej till uppgift att vara ”pragmatiska och lösningsorienterade” de ska följa gällande lagar.
För att ha möjlighet att på ett korrekt sätt klara sitt uppdrag måste de ha tillgång till självständiga, välutbildade och fria tjänstepersoner.
I en artikel införd i Barometern 12/5 2015 uttalar sig den numera pensionerade f d arkitekten/ stadsplaneraren David Frankel. I denna artikel beskriver han den ”fixarmentalitet” som han ansåg rådde på Kalmar kommun. Tyvärr finns det inget som tyder på att det har blivit bättre, snarare tvärtom.
”Jag kallar det ”källarkultur”, allt är bestämt på förhand. Direktiven till tjänstemännen är inte att granska, utan att fixa.”
”Om omdömet brister på kommunen ska länsstyrelsen fungera som en andra kontrollstation, konstaterar David Frankel. Så är det inte längre i länet, menar han.
-Den enda som haft civilkurage, det vill säga länsarkitekten, fick sparken.”
2.Efter att, väl underbyggda och juridiskt korrekta, detaljplaner antagits bör det normala förfarandet vara att bygglov beviljas enligt desamma och inte, som i Kalmar kommun, oftare med än utan hänvisning till ”liten avvikelse.”
Se gärna våra tidigare inlägg ”Rekryteras rätt personer” , ”Ett alarmerande exempel” och ”Fråga besvaras ej”
Det blir så här när kommunerna anlägger fler och fler hårda ytor. Vattenmassor kan inte filtrera naturligt.
Exakt så är det. Eftersom ingen politiker i världen kan ändra naturlagarna (ja ingen annan heller, men det spelar mindre roll då vi inte har någon makt att ens försöka sätta oss över dem) så blir det katastrof när politiker legitimerar sina tilltag med att hänvisa till att de tar besluten ”politiskt”.
Kalmar kommun har snart bebyggt varenda grönyta, tragiskt! Snart kommer Johan Hårfästet och hans kamrater bli varse naturens krafter, men pengar och ära går före allt.
Lite grann är det nog som att kissa på sig, skönt först men inget vidare snart därefter. Jag hade inte velat vara ansvariga politiker när notan kommer oavsett om det ”bara” är våra skattepengar eller betydligt värre, människoliv.
Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) har identifierat 25 områden med betydande översvämningsrisk:
• Alingsås
• Borås
• Falsterbo/Höllviken
• Falun
• Göteborg
• Halmstad
• Haparanda
• Helsingborg
• Jönköping
• Kalmar
• Karlshamn
• Karlskrona
• Karlstad
• Kristianstad/Åhus
• Kungsbacka
• Landskrona
• Malmö
• Norrköping
• Stenungsund
• Stockholm
• Trelleborg
• Uddevalla
• Uppsala
• Ystad
• Örebro
Källa: MSB
Fredrikskans känns ju som ett område som inte kommer vara så kul i framtiden. Lillviken är ju redan riktigt illa.
Kom o tänka på Hasse och Tage, när Tage Danielsson har sin monolog om sannolikheten. Jag tycker att det känns som Kalmar kommun (klubben för inbördes beundran). Små garvade när jag läste den o tänkte på Johan o co.
Hoppas jag har gjort rätt när jag kopierade den nu🙄.
”Sannolikt va, det betyder väl nåt som är likt sanning. Men riktigt lika sant som sanning är det inte om det är sannolikt.
Nu har vi tydligen inte råd med äkta sanningar längre, utan vi får nöja oss med sannolikhetskalkyler. Det är synd det, för dom håller lägre kvalitet än sanningar. Dom är inte lika pålitliga. Dom blir till exempel väldigt olika före och efter.
Jag menar före Harrisburg så var det ju ytterst osannolikt att det som hände i Harrisburg skulle hända, men så fort det hade hänt rakade ju sannolikheten upp till inte mindre än 100 procent så det var nästan sant att det hade hänt.
Men bara nästan sant. Det är det som är så konstigt. Det är som om man menar att det som hände i Harrisburg var så otroligt osannolikt så egentligen har det nog inte hänt.
I själva verket gick ju hela det socialdemokratiska partiet och väntade i över ett halvår på att få veta om det som hände i Harrisburg har hänt eller inte, innan de kunde bestämma sig för om dom ska tycka att kärnkraften är så farlig som den skulle vara om det som har hänt i Harrisburg hade hänt. Nu har dom bestämt sig till sist, och tydligen kommit fram till att det som hände i Harrisburg inte har hänt, men att vi å andra sidan måste ha mycket bättre säkerhetsanordningar så det inte händer här också.
Och man förstår ju att dom har tvekat, för en sån olycka inträffar ju enligt alla sannolikhetsberäkningar bara en gång på flera tusen år, och då är det ju i varje fall inte troligt att den har hänt redan nu, utan det är väl i så fall mera sannolikt att den har inträffat längre fram. Och då kommer ju saken i ett annat läge. För det kan ju inte vi bedöma nu. Då. Eller…
Sen är det också det att om det som hände i Harrisburg verkligen hände, mot förmodan, så är ju sannolikheten för att det ska hända en gång till, den är ju så oerhört löjligt jätteliten så att på sätt och vis kan man säga att det var nästan bra att det som hände i Harrisburg hände, om det nu gjorde det. För jag menar då kan man ju nästan säkert säja att det inte kommer hända igen.
I varje fall inte i Harrisburg. Och säkert inte samtidigt som förra gången.
Risken för en upprepning är så liten att den är försumbar. Med det manas att den finns inte, fast bara lite.
Nu är ju det här rätt krångligt för gemene man, så egentligen är det väl ingen idé att ha folkomröstning om sånt här. Folk i allmänhet dom tänker förstås på sitt grovhuggna vis att det som hände i Harrisburg verkligen har hänt. Dom tar det som en sanning. Tala alltid sanning, barn, sa våra föräldrar till oss. Det får vi inte säga till våra barn utan vi måste lära dom att alltid tala sannolikt. Att säga sannolikheten, hela sannolikheten och ingenting annat än sannolikheten.
Så att dom inser att det som hände i Harrisburg inte kan hända här, eftersom det inte ens hände där, vilket hade varit mycket mer sannolikt, med tanke på att det var där det hände. ”
Underbart! Liknelsen är inte sannolik utan helt med sanningen överensstämmande:)
Är det inte märkligt att våra folkvalda bara skiter i experternas råd hela tiden?
Intresset är bara att bygga och bygga och helst snabbt.
Jag är ingen expert men Fredrikskans känns inte som en plats som jag vill ge till mina barnbarn, för det kommer att bli bekymmer där.
Det är val om drygt 1 år och jag hoppas Kalmarborna gör det enda rätta och kraftigt funderar på var man vill lägga sin röst.
Så här säger David Frankel fd stadsarkitekt om Kalmar kommun:
“Jag kallar det “källarkultur”, allt är bestämt på förhand. Direktiven till tjänstemännen är inte att granska, utan att fixa.”
Och det är precis så det förmodligen är, det blir tydligare och tydligare.
Bara fixa det, så tar vi ev.problem senare problematiken råder.