”Ett alarmerande exempel”

Svenska byggnadsvårdsföreningen, SBF, har till Mark- och miljödomstolen vid Växjö Tingsrätt lämnat in detta överklagande gällande den av Kalmar kommunfullmäktige antagna detaljplanen för del av Kvarnholmen 2:1 (”Foppahotellet”). KalmarökMMD

Enligt en dom i Mark- och miljööverdomstolen (mål nr Ö 6554-19)  har miljöorganisationer med uppgift att tillvarata kulturmiljöintressen, och som uppfyller kriterierna i MB 16 kap, 13 §, klagorätt i fråga om beslut att anta, ändra eller upphäva en detaljplan, om beslutet aktualiserar hänsynstaganden som mer tydligt är relaterade till kulturmiljön. Svenska byggnadsvårdsföreningen uppfyller dessa kriterier och har alltså talerätt i ett ärende som detta. Samtliga citat nedan är hämtade från detta överklagande men vi rekommenderar verkligen att ni läser  det i sin helhet.

SBF yrkar genom detta överklagande följande:

”Yrkande:

• att kommunfullmäktiges i Kalmar beslut att anta förslag till detaljplan för del av Kvarnholmen 2:1 upphävs.
• att ärendet remitteras till Riksantikvarieämbetet för bedömning av projektets effekter för kulturmiljön som underlag för mark- och miljödomstolens bedömning av påverkan på berörda uttryck för riksintresset Kalmar[H48].”

”Förslaget medför således omfattande negativa konsekvenser för en av landets mest värdefulla kulturmiljöer. SBF anser att ett sådant ingrepp måste bedömas som stor påtaglig skada på riksintresset.

”SBF anser, som ovan nämnts, att en förödande skada på riksintresset består i ingreppet i det historiska landskapet, ett ingrepp som kraftigt försvårar förståelsen av försvarsfunktionen under många sekler. Det är synnerligen anmärkningsvärt att denna aspekt överhuvudtaget inte berörs i kommunens planhandlingar. I handlingarna förekommer endast en diskussion om siktvinklar. Detta är avgörande brist i beslutsunderlaget för bedömningen av påtaglig skada på riksintresset. I regeringens proposition med förslag att införa miljöbalken anför lagstiftaren vad gäller riksintressen att ”Bestämmelsen är vidare avsedd att skydda sådana kulturmiljöer som dokumenterar olika utvecklingsperioder i vårt lands historia”. (Prop. 1997/98:45, del 2, punkt 5.13, 3 kap 6§, sid 33). SBF tolkar lagstiftarens mening så att det är inte bara de kulturhistoriska värdena i sig exempelvis bevarade byggnader utan platsers hela innehåll som vittnesbörd om historiska epoker som ska skyddas.”

”Det är således helt klart enligt dessa tolkningar att förståelsen av helhetsmiljön som vittnar om ett historiskt skeende skulle avsevärt försvåras och att det aktuella förslaget till bebyggelse intill Kalmar slott skulle innebära ett irreversibelt ingrepp och kraftigt skada de kulturhistoriska värdena och därmed medföra påtaglig skada på riksintresset. Planförslaget är därmed enligt SBF:s mening lagstridigt.”

”Det är synnerligen anmärkningsvärt att länsstyrelsen, vars roll är att bevaka statens intressen, uppenbarligen bedömer att den negativa påverkan är obetydlig, vilket ju är kriteriet enligt Naturvårdsverkets och Riksantikvarieämbetets tolkningar för att inte påverkan ska bedömas som påtaglig. Enligt SBF:s mening har länsstyrelsen åsidosatt sitt uppdrag som tillsynsmyndighet i detta ärende.”

”Både kommunen och länsstyrelsen anger att planförslaget överensstämmer med översiktsplanens intentioner. Enligt den fördjupade översiktsplan framhålls vikten av att bevara ”de visuella kopplingarna mellan Kvarnholmen, slottet och Gamla stan och att eventuell ny bebyggelse förstärker och förtydligar”. SBF anser dock att det framlagda förslaget i stället försvagar och försvårar förståelsen av det historiska sambandet. SBF menar

därför att förslaget strider mot den översiktliga planeringen i motsats till vad som anges i planbeskrivningen och länsstyrelsens granskningsyttrande.”

”Mot bakgrund av riksintresset för kulturmiljövården och angivna uttryck för riksintresset i riksintressebeskrivningen bedömer SBF att det torde vara klart att det föreligger risk för betydande miljöpåverkan om den planerade exploateringen genomförs. Det är anmärkningsvärt att varken länsstyrelsen eller kommunen bedömer att en strategisk miljöbedömning jämte miljökonsekvensbeskrivning krävs, vilket innebär att ingen av myndigheterna anser att det föreligger risk för betydande miljöpåverkan i detta riksintresseområde med dess höga kulturvärden. Denna bedömning innebär att det saknas ett genomarbetat underlag för beslutet om detaljplanen. Därmed strider hanteringen enligt SBF:s mening mot miljöbalkens regler i 6 kap.”

”Enligt det nationella miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö och det Arkitekturpolitiska målet ska kulturhistoriska värden värnas i stadsutvecklingen. Det aktuella planförslaget i Kalmar visar en anmärkningsvärd brist på respekt för synnerligen höga kulturvärden och är ett alarmerande exempel på hur nationella mål och lagstiftning negligeras. Det är hög tid att beslutsfattare och tillsynsmyndigheter inser att kulturarvet måste skyddas åt kommande generationer och att detta är en nödvändig del av ett långsiktigt hållbart samhälle.”