Som ni kanske minns hade vi ett antal inlägg i höstas rörande bisysslor.
De offentliganställdas rätt att ha bisysslor begränsas i lag och avtal i tre avseenden.
Det gäller
- förtroenderubbande bisysslor
- arbetshindrande bisysslor
- konkurrensbisysslor.
Förtroenderubbande bisyssla regleras huvudsakligen i Lagen om offentlig anställning (LOA), men det finns även kompletterande bestämmelser om förbud mot förtroendeskadliga bisysslor i vissa andra författningar. LOA https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/lag-1994260-om-offentlig-anstallning_sfs-1994-260
Arbetshindrande och konkurrensbisysslor regleras i kollektivavtal.
Vad är då en bisyssla?
Enkelt uttryckt kan man säga att bisysslor är sådant som en arbetstagare ägnar sig åt på sin fritid, oavsett om denne får betalt för det eller inte. En arbetstagare inom en myndighet eller kommun får inte ha en bisyssla som kan rubba förtroendet för hans eller någon annan arbetstagares opartiskhet i arbetet, eller som kan skada myndighetens eller kommunens anseende.
Vid bedömningen om huruvida en bisyssla är förtroenderubbande tittar man bland annat på om det finns risk att bisysslan skulle kunna rubba allmänhetens förtroende för den anställde och den myndighet eller kommun vederbörande arbetar på. Finns det en risk att den anställde skulle kunna vara partisk i sitt huvudsakliga arbete på grund av bisysslan?
Bedömningen görs alltså igenom att man tittar på risken för att en sådan situation ska uppkomma i framtiden, inte att något redan inträffat. En bedömning av bisysslor kan även se olika ut beroende på vilken roll en arbetstagare har, särskilt om en person exempelvis utför myndighetsutövning.
Följande §§ är hämtade från Lagen om offentlig anställning, LOA. Dessa §§ gäller statliga såväl som kommunalt anställda.
”Bisysslor
7§ En arbetstagare får inte ha någon anställning eller något uppdrag eller utöva någon verksamhet som kan rubba förtroendet för hans eller någon annans arbetstagares opartiskhet i arbetet eller som kan skada myndighetens anseende.
7a§ Arbetsgivaren skall på lämpligt sätt informera arbetstagarna om vilka slags förhållanden som kan göra en bisyssla otillåten enligt 7§.
7b§ En arbetstagare skall på arbetsgivarens begäran lämna de uppgifter som behövs för att arbetsgivaren skall kunna bedöma arbetstagarens sysslor.
7c§ En arbetsgivare skall besluta att en arbetstagare som har eller avser att åta sig en bisyssla som inte är förenlig med 7§ skall upphöra med eller inte åta sig bisysslan. Beslutet ska vara skriftligt och innehålla en motivering.”
Arbetsgivaren är alltså skyldig att förbjuda en bisyssla som är otillåten, det vill säga förtroendeskadlig, enligt 7§ LOA.
Vi har i höstens inlägg (”Dubbla stolar” 1-10) beskrivit några personer anställda på chefsnivå i Kalmar kommun och deras bisysslor. Vi har även gjort ett inlägg om f d ordförande i samhällsbyggnadsnämnden (numera regionråd) Mattias Adolfson och hans olika uppdrag/sysslor (Dubbla stolar, del 7).
Vi ställde därför frågor till bl a Anne Elgmark HR-chef Kalmar kommun via mail rörande några chefer och deras bisysslor.
Kalmar kommun och Kalmarhem anser inte att de bisysslor dessa chefer har är förtroenderubbande. Anne Elgmark ger heller inget annat exempel där kommunen har ansett att en anställd haft en förtroenderubbande bisyssla.
Nedan är hämtat ur ett mail från HR-chef Anne Elgmark 30/11-20. För er som vill ta del av hela mailet inklusive bilaga hänvisas till inlägget ”Dubbla stolar, del 10.
Här skriver alltså HR-chef Anne Elgmark att samtliga av omfrågade bisysslor är hanterade enligt Kalmar kommuns policy för bisysslor. Hur en kommunal arbetsgivare ska hantera frågor gällande bisysslor framgår i lag om offentlig anställda (LOA), se 7§-7§c ovan.
En bisyssla kan anses vara förtroendeskadlig även då den anställde inte haft någon ekonomisk eller annan nytta av bisysslan.
Dock kan man anta att en bisyssla som genererar stor ekonomisk nytta lätt väcker följdfrågor vilket i sin tur kan rubba förtroendet för den anställde och därigenom för, i detta fall, Kalmar kommun.
I de fall den anställde har en ansenlig ekonomisk nytta av sin bisyssla kan man ställa sig frågan om den går att bedriva utan att anses vara arbetshindrande, dvs ta för stor del av dygnets timmar i anspråk.
Man kan också undra om den anställdes möjligheter/befogenheter i tjänsten påverkar det ekonomiska utfallet i den aktuella bisysslan.
Detta behöver alltså inte skett för att bisysslan ska anses som förtroendeskadlig, endast att det kan uppfattas så.
I de fall bisysslan utgörs av en egen verksamhet kan givetvis bolagsformen variera som t ex en enskild näringsverksamhet eller ett AB.
I en enskild näringsverksamhet är alltid kalenderår detsamma som intäktsår, alla enskilda näringsidkare har alltså ”bokslut” per den 31/12. I ett AB kan bokslutsdatum vara olika för olika företag.
En av Kalmar kommuns avdelningschefer som bedriver en enskild näringsverksamhet hade för inkomståret 2016 ett överskott på drygt 755 000:-.
Detta är alltså en bruttoinkomst som härrör från överskott av näringsverksamhet. Avdrag för egenavgifter är redan avdraget varför dessa dryga 755 000:- blir som en bruttolön. Utöver detta belopp kommer givetvis även lönen från anställningen på Kalmar kommun.
Personen betalar givetvis inkomstskatt på detta belopp precis som på vilken lön som helst.
Huruvida 755 000:- är mycket pengar beror givetvis på vem man frågar.
Det är därför det vi gör här och nu.
Vad anser ni om uppgiften att en avdelningschef anställd på Kalmar kommun kan tillåtas behålla en bisyssla efter anställning som för året då vederbörande blev anställd inbringade drygt 755 000:- utöver lönen från Kalmar kommun?