Det sista dygnet har efter vad vi vet varit unikt ur ett Kalmarperspektiv. Kalmar kommun har nu haft sin första (och förhoppningsvis sista) kommuninvånare som tvingats demonstrera utanför kommunhuset för att få till ett möte med kommunalrådet Johan Persson.
Tydligen blev detta för besvärande och uppenbart för allmänheten för att han skulle kunna bortse från hennes önskan om ett möte .
Att det ska ta åtta år för ett kommunalråd att vilja möta en av sina kommuninvånare säger det mesta.
Vi hoppas, precis som Charlotte, att han nu kommer att hålla det han lovade henne tidigare idag.
Detta fick vi nyligen av Charlotte:
Även om Johan Persson nu äntligen kanske förstått att både naturlagar och svensk lag även gäller här så läker det inte på något sätt vare sig hans eller andra företrädare för Kalmar kommuns agerande under de senaste åtta åren.
Det kan omöjligt vara på detta sätt en kommuninvånare ska behöva bli behandlad av sin kommun.
Kommunen ska finnas för sina invånares skull, inte tvärt om. Charlotte är ganska ung, i aktuella frågeställningar välutbildad, milt sagt uthållig och dessutom orädd.
Är det detta som krävs för att kunna bo i Kalmar kommun?